24 september 2014

Anderstorp - PSDSS 2014

PORSCHE SPORT DRIVING SCHOOL SCANDINAVIA - 15-16 SEPTEMBER 2014

Måndag 15/9

Hösten 2014 blev det dels en duvning i att köra med aktersnurra, och dels premiär för att bränna några varv runt Anderstorp. I ett helt fantastiskt väder :-)

Måndagen 15 september

Måndag morgon gick jag upp strax efter fem eftersom jag behövde åka tidigt för att hinna fram till Anderstorp. Det var mycket dimmigt genom Östergötland så där fick man hålla igen, men framåt Vättern sken solen genom och neråt Jönköping glimmade husen i solen så att man fick ha dubbla solglasögon :-)

Jag var framme i god tid och insåg att det var många där. Det var 61 bilar plus alla bilar till instruktörer med mera. Vi blev indelade i åtta grupper med sju-åtta deltagare i varje grupp. Vår grupp fick Ted som instruktör, en go norrlänning som hållt på med detta länge och gjorde allt på helt rätt sätt.

Vår grupp hade förmodligen tur för våra åtta utbildningpass kom i helt perfekt ordning. Först vi köra av oss lite i pass 1, sedan sitta på bänken och lugna oss lite i pass 2, och sedan köra stegvis mer avancerade övningar i pass 3, 4 och 5. Efter det blev det finslipning av spårval på banan i pass 6, 7 och 8 i allt svårare sektioner. Som sagt, allt i exakt rätt ordning.

Första passet var understyrning och överstyrning som utfördes i våtbelagd 'rondell', dvs runt några konor där innerdiametern kanske var 7-8 meter. Först provocerades understyrning fram genom att sakta öka farten tills nosen började ploga. Enkelt. Sedan provocerades överstyrning fram genom att i låg fart och svängda hjul stampa till på gasen.

Rätt enkelt, om man slår av antisladd och har en tvåhjulsdriven bil. Fast det är lite svårare att sedan hålla den på sladd. En kille frågade hur många varv man fick köra på sladd. Ted svarade stilla att det räcker med sju varv för att undvika åksjuka! Det är ju inte alldeles enkelt, men jag lyckades med två och ett halvt varv moturs, och nästan ett varv medurs. Superskoj!

Nästa pass var däcksteori. Relativt tråkigt, och inga direkta nyheter för mig. Men man fick ju lugna ner sig en aning. Efter lunch åkte vi sedan ut på långa flygrakan som var fylld med konor. Vårt nästa pass var att med lastväxling och undanmanöver provocera fram ett kast med bakvagnen.

Det innebär att under full acceleration med full vikt på bakhjulen släppa gasen abrupt och samtidigt styra undan runt en 'älg'. Fortfarande utan att röra bromsen. Det behövdes inte för med max belastning blev det rejäla kast ändå. Fast jag tror att Ted blev nöjd, för jag fick prova att väja åt andra hållet också.

Nästa pass var en naturlig fortsättning. Att från konstant fart väja med max broms undan samma 'älg'. Nu körde vi allt fortare och när man kommer över hundra knyck händer allt snabbt. Det är ändå imponerande hur snabbt bilen stannar och samtidigt lyckas hålla kontrollen på bakvagnen!

Sista manöverpasset var konbana. Det är en av mina favoriter, fast jag får erkänna att hornen växte ut alldeles för långt och jag tappade idealspåret ideligen. Efter nya instruktioner (precis samma som jag sade till nybörjarna på konbanan i söndags!) gick det bättre och jag lyckades få till ett fint flyt hela vägen.

Sedan var det dags att börja nöta bana. Vi började med kurva två och tre som är två skarpa nittiogradare efter långa rakan. Inget konstigt alls, utan vi övade bara in rätt turn-in, apex och exit. En riktigt bra avslutning av dagen som helt plötsligt började ta slut..

Men inte helt slut. Efter att ha parkerat i depån följde jag med på ett hot lap runt hela Anderstorp med Ted i en sprillans ny 991. Snacka om att det gick undan! Samtidigt som Ted lugnt mässade om bromspunkter, turn-in, apex och hela paketet. En äkta upplevelse!

Det fanns också möjlighet att provköra nya bilar. Jag valde att ta en tur med en vit Cayman GTS med PDK. Dels ville jag testa PDK på landsväg och dels låter nog den GTS:en bäst av alla nya modeller. Minst lika bra om inte bättre än GT3:an! Det blev ingen lång tur, men den gav ett visst ha-begär..

Till slut blev det en rejäl omgång med grillat i depån, oxfile, korv, med mera. Inkl öl, vin och avec för de som ville ha det. Det var mycket gott. Fast allt hade nog smakat gott efter en sådan fantastisk dag! Vi satt och snackade om våra bravader vid vårt bord så att vi nästan missade bussen till hotellet!

Jag kom ombord sist av alla, och insåg att det inte fanns några platser kvar alls! Fast det löste sig, någon av arrangörerna flyttade på sig och jag hamnade bredvid Armin, huvudarrangör, och språkade med honom i bussen. Väl på hotellet började ögonen bli grusiga så jag lade mig rätt tidigt.

Tisdagen 16 september

Efter en god frukost och tillbakafärd till banan (jag var återigen sist ombord på bussen fast nu fanns det en plats ledig för mig) var det först långsam väckning av bilarna (och förarna förstås) som gällde, med några långsamma varv.

Därefter var dags för kurva fyra och fem, de två rejält bankade 180-graderskurvorna. Spårvalet där har många svårt med, men med adekvata instruktioner kom vi rätt från början och kunde njuta av harmonin i linjen istället. Det svåraste var i princip att tvinga sig att ligga tillräckligt 'högt' i början av kurvan. Supersköna!

Det åttonde passet gick vi genom den svåraste passagen, från Hansen-kurvan, genom Karusellen, målkurvan och kurva ett. Hansen-kurvan lutan nästan åt fel håll, och svänger betydligt mer än 90 grader. Sedan kommer Karusellen som nästan aldrig tar slut och många håller fel spår i, till den extremt korta inbromsningen i målkurvan.

Där krävs det mer eller mindre millimeterprecision samtidigt som bankningen ändras helt och asfalten är dålig. Det är dock avgörande för linjen ut på start/målrakan som är avgörande för farten in i kurva ett som är avgörande för hela långa flygrakan. Det vill säga där vinner eller förlorar man.

Nu hade vi gnuggat i princip hela banan och det var dags att sätta ihop delarna. Man började med att sätta ihop halva banan, dvs södra och norra delen. Vi började med södra delen; Hansen, karusellen, start/mål och halva flygrakan. Skillnaden mot pass 8 är att man har full gas ut ur kurva ett. Så ingen större skillnad.

Därefter blev det förstås norra delen; de tvära kurva två och tre, samt de bankade kurva fyra och fem. Skillnaden är bara högre ingångshastighet i kurva fyra. Så åter ingen större skillnad. Efter lunch gjorde vi om samma övningar med lite högre fart. Återigen inget märkvärdigt.

Till slut var vi dock framme vid höjdpunkten. Några fria varv runt hela banan. Utan ledarbil. Med obligatorisk hjälm. Det blev dock bara två pass med ca 15 bilar på banan samtidigt eftersom alla deltagare skulle få tid att köra. För att hålla på säkerheten var dessutom omköringar bara tillåtna på de tre längsta rakorna.

Fast första passet var dock en 'katastrof'. Jag hamnade bakom ca 10 bilar som hade svårt att komma om en kille som körde extremt långsamt i kurvorna men fort på rakorna. Efter något varv försökte jag istället bromsa in på rakorna för att släppa förbi dem bakom mig. Men de var inte så snabba och när väl alla var om så var passet slut! Aargh!

Fast andra passet blev en riktig höjdare. Ted lät mig smita in som första bil i vår grupp och höll sedan igen oss så att det blev mycket luft framåt. Det blev några riktigt fina varv innan jag kom ikapp gruppen innan. Sedan flyttade de flesta på sig skapligt. Det var bara de två sista varven som jag blev märkbart hindrad.

Till kråksången hör att det var två GT3:or varav den ena var en sprillans 991 GT3 som jag kom ikapp i kurvorna och sedan drog från mig på rakorna. Även om de borde släppt mig, kändes det ändå rätt gött att kunna jaga sådana drömbilar bakifrån.. Hugaligen, det här kan jag göra fler gånger :-)