Tillbaka
12 oktober 2014

Indianapolis - Indy 500 2015

ETT RIKTIGT SPEKTAKEL - 24 MAJ 2015

Söndag 24/5 - 9:35-13:57

Lördagen 23 maj

Själva syftet med USA-resan var att åka till Indianapolis och titta på Indy 500. Så på lördagsmorgonen åkte Lasse och jag till flygplatsen för att flyga dit. Resan gick bra, med mellanlandning i Philadelphia av alla ställen. Motellet låg nära motorvägen men var helt ok. Så fort vi hade packat upp tog vi en bulle ner till downtown, där vi hade fått tips om ett bra steakhouse.

Fast först knatade vi runt en stund, och kom fram till operahuset där det var bankett med massor av finklädda människor och dyra bilar. Vi slog oss ner på en krog precis bredvid och tog ett par stora starka i solen medan vi kikade på allt och alla. Sämre kan man ha det!

Efter någon timme var vi hungriga och gick till ett steakhouse, där vi åter hamnade utomhus vid ett bord i solen. De hade god mat, god dryck, bra service och bra utsikt, så vi kunde inte klaga. Under tiden började gatorna alltmer fyllas med allehanda fina bilar och bullrande motorcyklar inför loppet, så det fanns mycket att titta på.

Efter maten promenerade vi vidare och kikade vidare. Nu mörkret falla och man kunde se att många bilar, och speciellt motorcyklar, var extrautrustade med LED-lampor.. Efter att ha tagit en sväng runt en stor fontän kom vi tillbaka den mest centrala korsningen. Där hittade vi en trevlig vinbar där vi fick ett högt bord utomhus med bästa utsikten över korsningen. De hade mycket gott vin också :-)

Söndagen 24 maj

Lördagen 24 maj var vi uppe tidigt. Tyckte vi, det var många som åkte från hotellet innan oss.. Vi var i alla fall klara för avfärd vid halv nio. Eftersom vi inte hade någon hyrbil här beställde vi en taxi. Ett klokt beslut, skulle det visa sig. Fast först bad vi vår chaffis att stanna vid en bankomat eftersom vi antog att det skulle behövas kontanter under dagen.

Utanför hotellet var trafiken normal, men i den korsning där bankomaten fanns var det en rejäl, stillastående kö mot banan. Till vår förvåning svängde vår taxi ut på andra hållet och körde bort från banan. Vi protesterade lätt, men chaffisen sade bara att vi kan ju inte stå i kö. Så vi antog att han skulle köra runt på något sätt, kanske via motorvägen.

Fast i nästa korsning svängde han från motorvägen och mot downtown. Vilket kändes skumt. Och i nästa stora korsning var det ännu mer stillastående kö. Och nu var vi ju ännu längre från banan.. Och då svänger killen på 'fel' håll igen! Ännu längre bort. Nu protesterade vi igen, och lite hårdare.

Men det handlade bara om vi skulle hamna i rätt fil, the commercial lane, i den här korsningen, och nu återstod bara en U-sväng på lämpligt ställe. Så blev det, och väl genom korsningen var all trafik som försvunnen, förutom några enstaka taxibilar. Det dröjde inte alls länge innan vi blev avsläppta 700-800 meter från själva ingången. Det var dyrt, men det var det värt!

Precis fick vi nästa upplevelse, kanske dagens bästa. Vi hann inte gå många meter förrän någon tilltalade oss bakifrån och undrade om vi var rookies. Det var ett par killar i vår ålder, något förfriskade. Efter vårt jakande svar och efter att ha berättat att vi flugit hela vägen från Sverige för att vara här blev den ena killen vår egen guide..

Han hade varit på 51 st Indy 500, och var milt sagt en expert på området. Han berättade precis allt om loppet, banan, staden, vädret, landet, pilsnern och så vidare. Mitt uppe i allt skrek han plötsligt stopp! Vi stannade förstås och undrade vad som stod på. Han berättade att klockan minsann var nio, och vi skulle på Indy 500, och vi hade ingen kall öl i handen! Katastrof!

Så han plockade ut varsin iskall öl ur sin kylbox och gav till oss. Nu var ordningen återställd, och vi kunde fortsätta! Det var en otroligt trevlig kille, men väl framme vid ingången skiljdes vi åt. De hade läktarplatser någon annanstans, och vi ville köpa lite souvenirer..

Väl på plats kunde vi också se med egna ögon ur enormt stort allting är, läktarna, banan, folkmassorna. Det går inte riktigt att beskriva, utan måste nog upplevas. Vi letade upp våra platser på A-läktaren, som låg precis innanför den enorma pålen (där placeringarna visas under loppet) i slutet på start/mål-rakan. Utmärkt ställe!

Vi köpte varsin sittdyna och inväntade starten. Under tiden var det underhållning. Det var parader, flyguppvisningar, fallskärmshoppning och mycket annat. Det rullade förbi 25-30 Camaros med en skönhetsdrottning i varje, det kom 50-60 Silverados med miltärer i honnär på flaket, det kördes gamla Indy-racers, det kördes Moto GP-hojar, och mycket mer.

Vi passade på att äta redan vid halv elva (för annars skulle vi säkert inte komma ihåg att äta). Samtidigt gassade solen ordentligt, och det fanns ingen skugga där vi satt så det blev riktigt svettigt. Under tiden fortsatte ceremonierna, och när Star Spangled Spanner, The National Anthem, och God Bless America spelades stod alla upp med mössan i handen. Jänkarna ÄR patriotiska.

Det var sagt att loppet skulle börja tolv, men fem i tolv var bilarna fortfarande inte helt klara samtidigt som det kryllade av folk runt dem (det som kallas Snake Pit Crew) så vi förstod att det skulle dröja. Och mycket riktigt. Spektakelna fortsatte en god stund till, och starten dröjde ända framåt tjugo över tolv.

Dock smällde två bilar redan på första varvet, och de första tolv varven kördes under gulflagg. Men sedan blev det full fart på fältet ett stund. Och det är en mäktig syn att sitta strax bredvid bilarna när de blåser fram i uppåt fyrahundra knyck i slutet på rakan. Och helt omöjligt att ta några skarpa bilder..

Under årets lopp snittade de snabbaste bilarna på uppåt 360 knyck, och då går det fort. Uppskattningsvis uppåt 400 på rakorna och kanske strax över 300 i kurvorna. Helt otroligt fort! Någon frågade mig om det var några otäcka olyckor i loppet, och jag svarade att det flesta olyckor var tämligen snälla. Fast över 300 blås finns det inga snälla smällar!

Samtidigt är ju bilarna byggda för att klara sådana smällar, och fastän det var ett antal krascher under loppet klarade sig alla förare mer eller mindre oskadda. Till skillnad från träningen under veckan då flera förare skadade sig. Det var dock en smäll som såg otäck ut; två bilar touchade varandra och gled in i muren; den ena gled ut igen och då kom det en tredje bil och det smällde ordentligt. Fast inga större skador.

Värre var det i depån; Under en gulflagg blev det trångt där, och två mekaniker blev påkörda. Den värst skadade bröt tydligen ankeln. I övrigt var det ett riktigt bra lopp. Det var full fart men också ett antal gulflagg som samlade ihop fältet. Vi hade dessutom depåplatserna för de snabbaste förarna precis framför oss, och såg bra vad som hände.

När det återstod tjugo varv (av totalt 200) hade favoriterna radat upp sig i täten. De sista varven var klart spännande. Det var nästan ledarbyte varje varv när tvåan, eller ibland trean, gjorde en sling-shot förbi ledaren. Jag hejade på Andretti, men han hade för lite fräs i kärran. Utan istället såg Will Power starkast ut.

Fast när två varv återstod tog Montoya ledarplatsen. Han lyckade också vidga luckan till tvåan så att de inte kunde komma om, och sista varvet kunde han nästan defilera i mål. Snacka om lycklig vinnare! Vi stannade kvar och tittade på när han drack sin mjölk, och kysste startlinjen. Exakt enligt traditionen.

Sedan gick vi ner för att köpa lite mat och dryck, för vi var väldigt hungriga och törstiga. Men tyvärr var allting stängt, så det gick inte! Riktigt illa! Istället tog vi oss ner på infield för att beträda banan och se hur den ser ut från insidan. Enorm! Jag hade närt planer på att besöka Hall of Fame där, men vi var helt färdiga så vi tog oss istället bort för att leta efter vatten..

Precis utanför banan valde vi att svänga vänster, österut, eftersom det såg ut som om det låg en livsmedelsbutik på det hållet. Det var det iofs inte, men de sålde vatten. "Cold Water", enligt skylten, men isen var borta och vattnet var varmt.. Och vi fick köpa den allra sista flaskan.. Men nu klarade vi oss en stund till..

Nu gjorde vi misstaget att fortsätta österut medan vi letade efter en taxi. Vi skulle ha vänt och gått västerut för att hamna i en taxikö (där vi kom på morgonen), och så småningom åka taxi tillbaka. Men vi knatade på, och tänkte att vi svänger söderut i första bästa korsning för att komma närmare hem.

Men det kom ingen korsning.. Vi gick och gick, och det var först när vi passerade en järnväg som vi kunde svänga. Fast först köpte vi en kall öl på ett ölhak som låg precis där. Sedan fortsatte vi söderut. Vi såg inga taxi heller eftersom vi var inne i ett lugnt villaområde. Fast järnvägen svängde österut, så vi kom allt längre österut också..

Till slut kom en järnvägsövergång, och äntligen kunde vi svänga västerut tillbaka mot hotellet. Nu gick vi längs en stor väg, men den var nästan folktom och det fanns fortfarande inga taxi. Vi började inse att det var nog bara att fortsätta till fots till hotellet. Så vi knatade på.

När det kändes som att vi började närma oss hotellet såg vi faktiskt ett par taxi, men då kändes det meningslöst eftersom vi redan gått så långt. Fast det visade sig att det var en bra bit kvar, så det var ett dumt beslut. Nåväl, efter ett tag var vi framme vid Gasoline Alley, och då var det bara två 'stora' kvarter kvar..

Efter att ha gått i nästan två timmar, med varsin souvenirpåse, i hög värme, kom vi äntligen fram till hotellet helt uttorkade. Efter att ha dumpat grejerna på rummet skippade vi alla onödiga tidsödande aktiviteter och satte oss direkt på restaurangen bredvid hotellet.

Först beställde vi en kanna ljust öl. Den tog slut snabbare än kvickt. Sedan blev det en kanna IPA, som försvann innan vi hann äta upp. Till efterrätt blev det en kanna mörkt öl. Ljuvligt! Som avslutning på en fantastisk dag blev det ytterligare en öl utomhus på verandan medan vi njöt av solnedgången. Sedan sov vi gott!

Söndag 24/5 - 14:11-17:50


>> Mera bilsport