Den femte september ordnade Subaruklubben tillsammans med Hondaklubben banträff på Kinnekulle ring. Eftersom den ligger i Västergötland 33 mil hemifrån var det uppstigning klockan fem som gällde! Lyckligtvis steg frugan också upp och hjälpte mig med äggamackor och kaffe. Tack för det!

Vid åttatiden nådde jag Västergötland och stannade för att tanka. Men sedan startade inte bilen! Den var helt död. Och ingen trafik alls som passerade heller. Fast när jag suttit där en kvart och försökt starta rullade det in en bil.

Det var en gammal arbetarkompis som kände igen min bil. Med gemensamma krafter puttade vi undan min bil och sedan fick jag skjuts till banan. Det kände inget skoj för fem öre, men då stötte jag på en annan kille i klubben som också haft startproblem på sin bil, och fixat det.

Vi kom överens om att åka tillbaka på lunchen och försöka få igång min bil. Det var några mil tillbaka så det var faktiskt en rätt dryg resa. Och väl framme skruvade han en stund och konstaterade att det var inte alls problem med startspärren som han haft.

Efter lite diskussioner kom vi fram till att det snarare var startmotorn som fallerade. Så att det borde gå att rulla igång den. Mycket riktigt! Efter en liten knuff där bak startade den så fint så. Full fart tillbaka till banan! Dels hade jag grejer kvar, och dels ville jag hinna åka något pass.

Jag parkerade i en backe så att jag enkelt kunde rulla igång om det behövdes, men i helt i onödan. Den startar så fint igen.. Konstigt. Sedan var det frågan om banchefen skulle släppa ut mig, men till slut sade han ok och tjugo i fyra kunde jag äntligen rulla ut på banan.

Kinnekulle är ju en rätt svår bana med många tvära svängar och flera gupp som gör att spårvalet är rätt knivigt. Jag kände verkligen att jag hade för många kilo i bilen på den här banan, speciellt jämfört med de mindre CRX:erna som gick som spjut..

Å andra sidan var det första gången jag var på Kinnekulle, och det är nog en bana som kräver mycket övning och erfarenhet för att hitta det optimala spåret som passar mig just mig. Och jag lyckades köra om en Subaru som klarade av varvet på 1:07.

Tyvärr fick jag en någon exakt tid för jag lånade ut performanceboxen till killen som hjälpte mig, men jag kan nog få en hyfsat noggrann tid när jag kollar på videofilmen som jag åtminstone spelade in. Tanken var annars att ta tid på det sista passet innan klockan fem, men tyvärr stängde man oplanerat ner banan redan halv fem. Snopet!

Sedan återstod bara den långa vägen hem. Eftersom det var söndag kväll var det mycket trafik och vägen genom Västergötland är inte rolig. Men eftersom vi var två som samkörde gick det ändå rätt hyfsat. En stund efter nio var jag hemma och sjönk ner i soffan.

Mina bilder

(Länk till egen bildsida)

>> Mera bilsport