På valborgsmässoafton hade Hondaklubben sin årliga trackday på Mantorp, och jag ville åka dit med två bilar. Jag hade lovat frugan att inte köra bana med den nya bilen, men jag ville visa upp den ändå. Istället behövde jag en annan bil att köra några pass med.

Det fick bli vår Type-R. Svågern hade lovat att hjälpa till med att köra dit den, och jag valde att övernatta hos honom. Det blev återigen småvägar ner, och bara den trippen var en stor behållning. Sedan kom halva släkten dit, och det blev en trevlig kväll.

Eftersom jag övernattade i Östergötland blev det ingen kanontidig uppgång utan det räckte att åka framåt åttatiden mot Mantorp. Jag tog NSX:n och svågern körde Type-R. Svågerns son dök upp och fick följa med mig. Vi tog det lugnt dit och sedan stannade jag på macken utanför och tog bort mina regskyltar. Kändes lugnare.

Snacka om att alla sken upp när vi gled in på tyst batteridrift. Det blev omedelbart ett surr i luften av alla kameraklick :-) Banchefen bad mig att parkera framför kansliet. Tyvärr hade bilen blivit tämligen dammig när jag åkte ner dagen innan, så efter en stund åkte jag bort och tvättade av den skapligt.

Förutom alla fina Hondabilar så fanns det även en hel del andra skojbilar på plats, bland annat en Lamborghini Gallardo Performante, Porsche 997 GT3 RS, Porsche Cayman GT4, BMW M2, 2 st BMW M3, en rejält ombyggd Toyota MR2, Opel Speedster, några Renault, ett tiotal Fordar, och 4-5 Oplar.

Klockan nio var det dags för förarmöte och genomgång av säkerhetsreglerna. Förra året inträffade ju två allvarliga incidenter framför näsan på mig. Sedan var det dags för formationsvarv för alla nybörjare, så att de lär sig hitta runt banan. Klassindelningen var A1 (för nybörjare med omkörningsförbud förutom på de två längsta rakorna), A2 (snabbare förare, med passagerare tillåtna och med tidtagning förbjuden), och B (erfarna, tidtagning tillåten och passagerare förbjudna). Jag körde i B.

Tjugo i tio var det dags för mitt första pass. Som vanligt var det många som ville köra på förmiddagen, och jag hamnade rätt långt bak i kön. Fast det betyder förstås bara att det finns fler att köra om :-)

Bilen var i samma skick som ifjol, dock med andra däck. Det var samma fabrikat, men de kändes en aning halare, och det gick inte riktigt lika fort som ifjol, då jag kom runt på 1:32.7. I år blev tiden 1:33.7, exakt en sekund långsammare per varv. Fortfarande klart godkänt!

Skillnaden kan förstås bero på däcken, men Kraft påpekade att han tyckte att asfalten var halare än vanligt i år. De hade ju kört drifting dagen innan, och det är ju möjligt att gummit de lägger på asfalten är halare för att drifta bättre.. Spelar ingen roll, jag var tämlig konsistent med idel snabba 1:34-tider, och ännu viktigare, jag hade klart roligt :-)

Andra passet förflöt på ungefär samma sätt. Bra fart, många omkörningar, inga problem. När det var dags för tredje passet, ropades det på radion att en bil börjat brinna i hårnålen efter att ha börjat spilla olja. Jag och Benci sprang direkt dit för att hjälpa till, men elden var som tur redan släckt.

Istället vidtog arbete med att sanera oljespillet. Det låg en lång sträng hela vägen från strax innan krönet, och sedan blev det ytterligare sträng där vi puttade bilen tvärs över banan till depån. Sedan gick vi bort med varsin borste och borstade bort den uthällda sanden som sugit upp oljan.

Det var soligt väder hela dagen, och efter att tillsammans med Benci sopat nästan hela spåret själva blev man lite lätt varm. Då fick de fart på traktorn som sopade bort de sista resterna längs hela spåret. Hela övningen tog kanske 40 minuter, och sedan blev det förstås knas i schemat.

Men jag fick ett tredje pass direkt efter saneringen. Nu åkte jag ut precis efter Kraft och räknade med att bli frånkörd. Men han fick aldrig fart på bilen, utan efter något varv körde jag om honom. Det visade sig dels vara fel på en sensor, och dels hade macken tankat bensin när hans skulle ha etanol, så det var färdigåkt för honom.

Istället var den enda som körde om mig Fodden i hans snabba Cayman GT4. En fantastiskt fin bil! Fast jag hade inte valt mörkgrått.. Efteråt undrade han om jag hade chippat bilen. Ett bra betyg!

Klockan tre var det Open Pitlane. Jag åkte ut efter Benci för att filma honom, men efter något varv började motorn tveka. Först trodde jag att det var bensintorsk eftersom det bara var lite soppa kvar, men det var motorlampan som lyste :-( Ajajaj! Det var dock 'bara' den gula lampan som lyste, inte den röda.

Det visade sig vara låg oljenivå. Förra året gick det inte åt en droppe olja, så jag hade slarvat med att kolla nivån detta året. Tack och lov fick jag låna olja, och det verkar som om den klarat sig. Det är väl så att Gul lampa betyder klantarsle, medan Röd lampa betyder maskinskadeförsäkring..

Samtidigt såg jag att däcken hade tagit totalt slut. Avsikten var att köra slut på dem, men nu tittade corden fram på ett framhjul. Ujujuj! Det innebar att det givetvis var slutkört även för mig. Jag flyttade även bak hjulet för att undvika en eventuell framhjulspunka på vägen hem. Bakhjulspunka är bättre!

Dagens höjdpunkt återstod. Banchefen stängde av banan kvart i fem, och jag fick åka ett par varv med den nya bilen :-) Första varvet var ett fotovarv. Säkerhetsbilen åkte sakta framför mig och tog ungefär 200 bilder på mig. En otroligt cool känsla! Fast det var förstås svårt att köra så sakta :-)

Sedan svängde de av, och jag kunde gasa på ordentligt i 3-4 varv. Fast eftersom jag inte har lärt mig bilen så körde jag långt från fullt, höll ordentliga marginaler överallt och bromsade toktidigt, speciellt efter långa rakan. Det räckte väldigt långt. Den går helt enkelt som ett skållat troll.

Det är första bilen som jag känner att jag inte riktigt hinner med. Jag hade tänkt att växla med paddlarna, men bilen växlade mycket snabbare än mig. Ut på långa rakan sa det i stort bara pang, ny växel, pang, ny växel, pang, pang.. Plötsligt gick det långt över 200 över 'krönet' och Mjölbykurvan närmade sig oroväckande fort.

Jag bromsade alldeles för tidigt varje varv, men bättre det än att sätta den i leran, eller ännu värre, i räcket. Styrningen, eller snarare styrkänslan, helt makalös. Den går lätt, och den kommunicerar utmärkt. Man känner precis allting som händer under hjulen. Förhoppningsvis kommer jag så småningom att vänja mig vid den otroliga accelerationen och farten..

Flera frågade mig om den aktiva instyrningen, men faktum är att den inte direkt kändes. Det kändes snarare som en helt naturlig instyrning till varje kurva. Med tanke på vikten torde det betyda att det är den aktiva instyrningen som är i farten och att den upplevs som 100% naturlig.

Så funkar ju bromsarna. Det går inte att märka skillnaden mellan regenerering och faktiskt bromsverkan. Enda sättet är att titta på instrumentpanelen. Det går inte att beskriva hur nöjd jag är.. För att inte tala om alla positiva ord jag fått. Tack till alla!

Märkligt nog känns bilen allra bäst på små landsvägar. Den påverkas inte mycket av diverse dåliga vägar, utan känns alltid väldigt stabil och komfortabel, även i höga hastigheter. När man sedan kommer in till ett samhälle, kan man nekelt byta till Quiet Mode och den övergår till tyst batteridrift :-) Tills vägarna öppnar upp sig igen..

Så blev det på vägen hem. Jag körde E4:an till Kolmården, och sedan blev det fina landsvägar upp till Järna. Benci hängde på upp till Nyköping, men han hade bråttom hem till Valborg och svängde ut på E4:an där. Fast jag var nog hemma ungefär 10-15 minuter efter honom ändå :-)

Mina bilder

Fotograf: mestadels Viktor

2017-04-30

Honda NSX

>> Mera bilsport