Precis som förra året tog jag med två bilar, vår Type-R och vår NSX, till Hondaklubbens sedvanliga banträff på Mantorp, med hjälp av svågern. Tack för det! Skillnaden i år var att jag hade för avsikt att köra med NSX:en också. Ifjol tog jag bara några uppvisningsvarv efter att banchefen stängt av banan.

Fast eftersom jag vet att hornen bruka växa ut efter några varv bestämde jag för att fokusera på att köra med Type-R:n och lugna mig med NSX:en tills ut på eftermiddagen när trafiken brukar tunna ut. Dessutom skulle vädret också visa sig bli betydligt bättre.

För på morgonen när vi anlände var det tunga skyar och en alldeles plaskvåt asfalt som mötte oss efter nattens tunga regn. Jag tvekade till och med om jag skulle byta till r-däck på Type-R, men det slut gjorde jag det direkt eftersom prognosen var att det skulle vara uppehåll och därmed skulle spåret torka upp relativt fort.

Efter förarmöte klockan nio var det dags för mitt pass tjugo i tio. Eftersom det fortfarande var väldigt blött på asfalten och temperaturen var låg fanns det i princip inget fäste alls i däcken, utan det handlade mest om att hålla sig på banan. Jag rullade runt på tider runt 1:39-1:40, det vill säga knappt styrfart..

Fast redan vid nästa pass en timme senare började det torka upp, och tiderna började sakta krypa nedåt. Vid passet innan tolv var det mestadels torrt, och nu var jag nere på tider runt 1:33-1:34. Fort, men klart långsammare än mitt personbästa på 1:32.7 satt med standarddäck..

På eftermiddagen var banan i stort sett torr, och nu kunde jag ladda på betydligt bättre. Faktum var dock att jag lyckades tangera min tid på 1:32.7 men jag kom aldrig ner under den! Fastän jag körde på r-däck, som borde vara lite snabbare. Lätt besviken rullade jag in i depån efter passet.

Efter passet kom det dock fram en kille som också körde Type-R. Han hade trimmmat sin till 385 hk, och undrade vad jag hade gjort eftersom jag körde från honom. Han blev förvånad att höra att jag bara hade bytt till r-däck. Efter att diskuterat spårval ett tag erbjöd han mig att köra hans bil för att visa honom vad jag menade!

Det kunde jag inte tacka nej till. Jag tog några varv och visade honom. Han hade ingen exakt tidtagningsutrustning, men med den inbyggda timern noterade vi ett varv på 1:32.0! Felmarginalen är dock hög, så jag nöjer mig med att konstatera att det förmodligen gick fortfarande med hans bil än med min.

Jag kunde konstatera att hans bil hade ett bättre drag ut ur kurvor, men att den inte gick mycket fortare på långa rakan. Intressant. Han tyckte å andra sidan att den största skillnaden mot hans körning var ingångsfarten i kurvorna. Jag hoppas att han kommer att kunna öka sin fart nu när han sett att det är möjligt.

I vilket fall som helst började jag bli sugen på att ta några varv med NSX:en. Eftersom jag ville minimera trafiken på banan väntade jag med avsikt tio minuter in på passet innan jag rullade ut. Jag ville inte köra så många varv heller. Det är en tung bil, och jag tror att den sliter hårt på däck och bromsar, vilka är 100% standard.

Första omgången blev det 5 varv. Det mest bestående intrycket var att den har för många hästkrafter. Jag kunde knappt andas på gasen innan den började spinna och sladda.. Kanske är jag för van vid motorsvaga bilar som kan (måste) accelereras tidigt ut ut kurvorna. Bästa tiden blev ungefär samma som med Type-R:n..

Det är många pengar att sätta i räcket så jag hade dock ordentliga marginaler genomgående. Den andra, och sista omgången, blev det 7 varv. Jag började sakta vänja mig vid kraften och varvtiderna sjönk sakta. Näst sista varvet satte jag 1:31.5 och var lite nöjd. Jag var mer nöjd efter sista varvet då jag satte 1:30.7. Personbästa!

Eftersom jag åkte med marginal går det att köra ännu fortare, men det är inte det primära målet. Istället valde jag att avbryta och åka hem med flaggan i topp. Det blev en trevlig hemfärd längs fina och kurviga småvägar hela vägen hem.

Mina bilder

Fotograf: mestadels Jens

>> Mera bilsport