Nürburgring

Måndag 23/4

En söndagkväll i april satte jag mig i lillbilen och åkte ner till mina föräldrar i Skåne. Avsikten var att köra några varv i "det gröna helvetet", dvs den 21 km långa nordslingan vid den tyska racerbanan Nürburgring, som är så omtalad bland bil och mc-entusiaster.

Jag startade öppet fastän det var kallt men nedåt Kolmården började det regna och efter Mantorp var jag tvungen att ta kisspaus så jag passade på att cabba upp. Fast nedåt Gränna upphörde regnet och efter tankning i Värnamo åkte taket av igen :-) Underbart, fastän E4:an är otroligt tråkig.

Måndag 23/4

Timingen var inte den bästa eftersom öppet-tiderna på Ringen var begränsade denna vecka. Det var enbart öppet 17:15 till 19:30 så det gällde att komma ner i lämplig tid. Vilket innebar att vi åkte 6.15 på måndagsmorgonen. Vi, det innebär att min pappa åkte med som sällskap.

Strax efter sju var vi framme vid Öresundsbron och sedan tuffade vi på genom Danmark ner mot Rödby. Från Kastrup till Rödby är det jämt 17 mil, men trafiken var sparsam och vi räknade med att hinna ner till nio-färjan. När det var sex mil kvar låg vi före schemat, men helt plötsligt var det vägarbete i tre mil. Och så var man sen.. Men lite frisk gasning framåt färjan gjorde att vi körde ombord på färjan 08.59 som nästintill sista bil :-)

Vi åkte av i Tyskland 9.45 där vädret var bättre så vi cabbade ner. Sedan bar det iväg. Från Puttgarden till Ringen är det 68 mil, men mitt på en vardag är det ändå sparsamt med bilar på Autobahn så det rullade på bra. Toppnoteringen på mätaren blev 252 km/h med taket nere :-) Klart blåsigt, men klart skoj.

Efter tre-fyra vägarbeten, lite stau runt Köln, en halvtimmes matpaus och två felkörningar var vi sedan framme vid Ringen 16.00, en timme för tidigt! Men vi kollade in GP-banan och omgivningarna, tankade på bilen och oss, och sedan var det dags. Jag valde att köpa ett kort för fyra varv för 600 kronor..

Vid halvsex-tiden satte vi fart. Första varvet gick inte riktigt på fullgas för det är en väldigt svår och lång bana med massor med massor av svåra och dolda kurvor och krön. Fastän jag tjuvtränat på olika spel var verkligheten helt annorlunda! På vissa ställen var jag tvungen att bromsa fast man borde gasa..

Andra varvet gick bättre, för då hade jag lärt mig de allra farligaste ställena. Men fortfarande fick ibland bromsa där jag borde gasa.. Varvtiden blev ungefär tio minuter fastän det var "vägarbete" med begränsad hastighet i Brünnchen, inklusive ut- och in- körning i "depån".

Efter två varv tyckte pappa att jag borde köra ensam istället. Jag tror huvudsakligen att han tänkte på viktminskningen för han såg inte alls nervös ut när han åkte med.. Istället passade han på att ta några bilder på mig och samtidigt klockade han mig mer noggrannt på det tredje varvet.

Tyvärr råkade jag utför mycket trafik, som inte tittade ordentligt i backspeglarna. Vilket fick till följd att jag försökte passera utanför idealspåret, där greppet var nästan obefintligt. Vilket innebar att det blev en rejäl bredsladd med massor av förlorad tid. Tillsammans med eget misstag i en dold sväng, och vägarbetet, gjorde det att tiden sjönk till 10 minuter och trettio sekunder..

Fjärde varvet gick bättre. Tyvärr tappade han räkningen, men skillnaden mot racer-Vipern var bara två minuter :-) Men jag antar att Vipern gjorde något misstag eller dylikt, för den borde komma runt på kanske sju minuter.. Vipern kan man också få åka med i, om man betalar.

Sedan var det roliga slut. Visst var jag sugen att köra fler varv, men risken är rätt stor att det går snett om man tar i för mycket på en gång. Och Ringen ligger ju kvar, det är bara att slipa på varvtiderna en annan gång. Målet är förstås varvrekordet för en standard Honda S2000 som är 8:39, utan passering genom depån..

Vi stannade kvar ett tag och kikade på de andra. Där fanns mängder med motorcyklar, flera Porsche och andra trevliga bilar. Det som stack ut mest var nog en sprillans Lamborghini Gallardo Superleggera, det släpptes ju bara ett par veckor innan. Men även en vacker Ducati 1098S och en cool tävlings-Mini lade jag på minnet.

Därefter åkte vi till hotellet i Adenau. Vi hade bokat Blaue Ecke som är tämligen omskrivet i hojtidningen Bike, och utanför hotellet satt kåsören Janne Leek. Vi tog några öl på torget, med bara t-shirt till nio på kvällen, och åt en bit. Bytte några ord med Janne Leek, och somnade gott!

Tisdag 24/4

Nästa dag åkte vi tillbaka till Ringen och tittade när Aston Martin hade bokat banan själva. Det körde runt massor med V8 Vantage, de flesta i N24 spec, med väldigt gött ljud.. Men framåt elva-tiden gav vi upp, och styrde kosan norrut. Med lite nyinköpt Mosel-vin i bagaget.

Eftersom vädret var bra, åkte vi nercabbat genom hela Tyskland och Danmark. Efter två nya felkörningar, samma vägarbeten och matpaus var vi framme i Puttgarden sex timmar senare, eller exakt 16:58. Färjan gick 17:30 och var framme 18:15. Efter att ha bevittnat diverse fula omkörningar vid omkörningsförbudet vid vägarbetet tog vi det ganska lugnt och nådde bron vid åtta-tiden. En timme senare var vi hemma i Skåne igen.

På onsdagen var jag tvungen att byta bakdäck, men efter en rejäl lunch åkte jag hemåt. Nu var jag trött på motorvägar och siktade på småvägar, som gamla riksettan och andra kurviga sträckor. Jag var uppe vid Bolmen och pausade innan jag svängde österut mot Eksjö, Kisa och Ö Ryd. Sverige är (också) underbart!

Men när jag närmade mig Norrköping började familjen bli orolig, så det fick bli E4:an sista biten hem till Spånga. Som gick utan problem. Summa summarum, 65 mil genom Sverige, 17 mil genom Danmark och 70 mil genom Tyskland enkel resa, ungefär 300 mil totalt, i full fart. Jag är nöjd!

Tisdag 24/4