Nürburgring

Mina bilder

Torsdag 29/5:

Efter sju år blev det äntligen några nya varv på ringen i helgen.

Våren 2007 åkte jag ner till den tyska racerbanan Nürburgring med min pappa och körde några varv i "det gröna helvetet", dvs den 21 km långa nordslingan. Det var mycket lyckat, och sedan dess har vi tänkt att göra om det. Fast den här gången med pappa i hans egen lillbil.

Efter att ha haft den uppe på service hos oss i maj blev det ett bra tillfälle att göra om resan. Så i onsdags kväll åkte vi ner med den till mina föräldrar i Skåne. De hade under tiden lånat vår lillbil, som stod och väntade på oss där. Den här gången följde frugan med mig, och syrran med pappa.

Torsdag 29/5

Vi gav oss iväg tidigt på torsdagsmorgonen från Skåne, och efter några timmar nådde vi färjan i Rödby. Vi var dock där "för tidigt", så vi kom med en tidigare färja och var en halvtimme för planen. Vi befarade att det skulle vara mycket trafik genom Tyskland eftersom det var långhelg där också, men det var inte så illa.

Det var faktiskt betydligt bättre än vanligt. Det var inte en enda kö hela vägen ner till Eifelbergen. Dock var det relativ kallt i luften så vi åkte uppcabbat hela vägen. Och det var skönt när vi närmade oss Dortmund, för där började det regna ordentligt. Det var inget störtregn, men det var tillräckligt för att sikten försämrades märkbart och greppet blev sämre så farten fick hållas ner.

Annars var det bra fart genom hela Tyskland. Vi kunde ligga och marscha över tvåhundra långa sträckor. Med taket uppe nådde jag 255 knyck på mätaren och 246 knyck i verklig fart enligt navigatorn. Med taket nere (på vägen upp) blev det 247 på mätaren och 239 på navigatorn. Fast då drar det lite i frisyren :-)

Det tog ungefär sex och en halv timme ner inklusive en lång lunch på ett skapligt trevligt ställe, och vid halv fem var vi framme i Adenau. Eftersom vi hade bokat rum sent var det mesta fullt, men vi hade lyckats att få två rum på Adenau Sonnenland som ligger på en vacker kulle med utsikt över hela Adenau. Ett hotell som verkligen kan rekommenderas.

Efter incheckning åkte vi bort till ringen så att alla kunde se delar av banan och förstå hur stor den är. Vid infarten passade vi på att köpa ett kort med fyra varv inför morgondagen också. Samt stannade vid Brünnchen och tittade en stund på de som körde just då.

Fredag 30/5

Tanken var att jag skulle börja med att köra två varv och pappa två varv. Sedan skulle vi se om det var tillräckligt eller köpa fler varv. Jag var först ut, mest för att jag har kört där förut och "vet" hur den går. Pappa följde med bredvid för att skapa sig en egen bild innan det var hans tur.

Jag stod på rätt bra, men tidtagningen krånglade och det var lite trafik i vägen här och där. Dessutom hade jag fel däck (standarddäcken), fel bromsar (standardbromsar), ingen hjälm samtidigt som vi åkte öppet, så lite fick jag hålla igen. Speciellt däcken blev rätt sliriga ändå..

Därefter blev det dags för pappa att köra ett varv. Jag följde med bredvid. Delvis för att kolla att han verkligen var med på alla konstiga svängar och krön. Det finns ju flera goda anledningar till att banan kallas för det gröna helvetet! Men det gick bra. Det var dock mycket trafik, speciellt toktrimmade halvracers som inte är speciellt rädda om sin bil, så han saktade in rejält fyra-fem gånger. Totalt sett blev BTG ungefär 10:30..

Nu var det återigen min tur. Som förra varvet stod jag på rätt bra, och körde bland annat om en Ferrari 430 i ett kurvigt parti. Det känns alltid bra :-) Fast när jag kom till Metgesfeld kändes det mindre bra. Jag såg att det stod en Porsche vid sidan av banan så jag slog av en aning på tempot.

Det var nog tur för i inbromsningen kände jag att greppet försvann. Först tänkte jag att det var konstigt att däcken var slut så fort, men några millisekunder insåg jag att problemet var att det låg olja på banan. Greppet var totalt borta, och bilen gled och kanade utan någon större kontroll..

Kanske hundra meter senare återfick jag kontrollen på bilen, rätade upp sladdarna och fortsatte framåt. Efter svängen såg jag också att det stod en annan Porsche i räcket. Föraren stod bredvid och såg hel ut så jag fortsatte, återigen i full fart. Efter en liten stund passerade jag några flera bilar bla en Mustang och några BMW.

I Brünnchen stod syrran och tog kort så där klippte jag en Z4 i inbromsningen och saftade på lite extra genom svängarna. Sedan är det bara några kilometer kvar innan du kommer ut på långa rakan. Totalt sett blev BTG ungefär 9:30, vilket jag är klart nöjd med. Observera dock att tiden togs med ett stoppur, så officiellt finns det ingen tid alls..

När vi rullade in på avfarten såg vi att infarten var stängd. Anledningen var förstås att man hade börjat sanera oljesläppet borta i Metgesfeld. Funktionärerna gissade att det skulle ta minst en halvtimme att sanera, kanske till och med uppåt två timmar.. Eftersom klockan var halv tolv och det började närma sig lunchdags ville vi inte vänta så länge.

Så vi avbröt och körde bort till Brünnchen och plockade frugan och syrran. Istället tog vi en tur ner i Moseldalen för att äta lunch. Därefter åkte vi till en lokal vinhandlare och fyllde kofferten på lokala Riesling-viner. Vi avslutade turen med att åka över Mosel och jaga upp och ner för några slingrande hårnålsvägar innan vi åkte tillbaka till Adenau. Den öppna körningen hade dock hunnit ta slut så jag har ett varv kvar på kortet!

Istället tittade vi någon timme på en historisk trophy som började klockan fem. Det var hundratals olika mer eller mindre gamla bilar som körde i mer eller mindre hög fart. Vissa var där uppenbarligen för att vinna, medan andra snarare luftade finbilen några varv och höll sig på ytterkanten. I vilket fall som helst var det trevligt att titta på dem en stund.

Lördag 31/5

På lördagen var det dags att åka hemåt. Vi åkte vid niotiden. Den här dagen var det riktigt fint väder, så vi åkte nercabbat hela vägen hem till Skåne. Det var ganska mycket trafik runt Köln, men förutom en rejäl inbromsning vid ett vägarbete var det nästan inga köer nu heller.

Det var dock en liten liten stau norr om Hannover vid lunchtid. Då valde vi att åka in till en by för att tanka och köpa lite mat att äta i bilen medan det var kö. Den kön kostade ungefär en halvtimme inklusive tankstopp så det var verkligen inte så mycket, utan ganska snart var det full fart igen.

Dock lät bilen konstigt precis efter sista högfartspasset in mot Hamburg, så därefter tog vi det lite lugnare och körde aldrig fortare än 170 knyck. Märkligt nog var det inga köer ens i Hamburg så vi kom återigen "för tidigt" till färjan, och hann med en tidigare färja fastän vi gjorde ett besök på Bordershopen.

Genom Danmark var det lite sämre väder men vi behövde aldrig cabba upp. Däremot fortsatte bilen att gå knackigt och när vi rullade genom tunneln upp på Öresundsbron kändes det som att den skulle stanna. Men vi kom upp och över bron, och efter att ha passerat tullen gick plötsligt bilen rätt skapligt igen.. Kanske var det bara hemlängtan!

Söndag 1/6

Fast morgonen efter såg vi att det inte var så enkelt. Eftersom det kändes som bilen misstände så tänkte vi kolla tändstiften. Efter att ha skruvat på locket över dem såg vi dock att tre av fyra spolar till tändstiften var lösa! Efter att ha spänt dem gick bilen alldeles lysande igen..

Fast bara i ett par timmar.. Efter att ha stannat hos min moster i Småland började bilen gå dåligt igen.. Argh! Den hackade en halvtimme och sedan gick den skapligt igen. Upp till Linköping när det återigen började hacka hela vägen till Norrköping. Där åt vi kvällsmat och sedan gick bilen bra sista biten hem.

Fast det var riktigt mycket trafik sista biten. Det kändes som att vara tillbaka i Tyskland. Det var hela fyra stillastående köer på vägen, bland annat en lastbil med punkterat framdäck utanför Vagnhärad. Till slut var vi hemma vid halv elva efter en riktigt upplevelserik resa.

Syrrans bilder

Varv 1: S2000

Hon tog även bilder på andra bilar där.