| Tillbaka |
|
2 februari 2022
|
Jag åkte upp med vinterbilen, med halvdåliga dubbfria vinterdäck. Det var hög tid att byta till nya vinterdäck, men jag ville inte slita ut nya vinterdäck så jag åkte förstås med de gamla. Resan upp gick galant. E4 till Tönnebro, sedan via Bollnäs, Edsbyn, Los och Sveg till Funäsdalen.
Det var tjock dimma över Uppland, och tjockt snöfall, tungt snöslask och halka norr om Gävle. Efter Edsbyn blev det bättre, rv 296 var snöbelagd men med bra fäste, och dessutom i stort sett trafiktom. Upp till E45 såg jag bara tre bilar. Underbart. På E45 var det både halt och snöigt men knappt ingen trafik heller. Norr om Hede såg jag en fjällräv i snön, som tur var lyste alla renar med sin frånvaro..
Efter en god natts sömn var det äntligen fredag. Det var incheckning vid sjön senast 9:45 då det var förarmöte. Det var många där, kanske 50-60 bilar och ännu fler förare. Ungefär hälften av bilarna använde däck med rallydubb (eller specialdubb/eventdubb), olagliga för väg, och andra halvan hade godkända vinterdäck, dubbade eller dubbfria.
Några av bilarna med rallydäck var riktiga rallybilar eller rallycrossbilar, men majoriteten var vanliga bilar som fått rallydäck monterade för eventet. Den vanligaste modellen var den heta, lilla, fyrhjulsdrivna Toyota Yaris GR, som i grunden konstruerats för just rally. Näst populärast var nog fyrhjulsdrivna Audi S1.
Man hade plogat upp två banor, ungefär 3-4 kilometer långa, där det var mer eller mindre fri körning. Viktigaste regeln var att bilar med rallydäck och bilar med vanliga däck hölls åtskilda. Viktigt eftersom fartskillnaden blir riktigt stor. Sedan bytte man bana varje halvtimme.
Det funkade fint, men det var även stor skillnad mellan fyrhjulsdrivna och tvåhjulsdrivna bilar. Med min framhjulsdrivna bil (med slitna dubbfria däck) innebar det att jag behövde titta mycket i backspegeln för att släppa fram snabbare ekipage. Det kändes som om jag var absolut långsammast av alla.
Det var nämligen nästan helt omöjligt att hitta något grepp på blankisen. Det bara gled och spann. Istället behövde hjulen en gnutta snö få att få någon form av friktion. Det gav aldrig mycket friktion, bara så att hjulen lätt kunde driva svagt bilen framåt, eller mycket lätt svänga. Bambi på hal is är en passande liknelse!
Jag fick även en rejäl åktur i en fyrhjulsdriven Audi S4 med ordentliga rallydäck med ett helt enormt fäste på isen. Nackdelen med den bilen var att dess oerhörda understyrning. Den behövde verkligen riktas in i varje kurva innan man gasade. Det innebar att det gick i vilda svängar i varenda kurva. Tack för den åkturen, Marcus!
För mig var det utmanande att få till en enda bra sväng fastän farten var oerhört låg, ofta runt 50-60 knyck. Det innebar att dagen försvann snabbt. Snart var klockan fyra och dags att åka tillbaka till hotellet. Först blev det bastubad, snöängel och relax i spat, sedan fördrink i baren och tvårätters på hotellrestaurangen. Mycket skönt, mycket trevligt och mycket gott.
På lördagen var det sämre väder. På fredagen hade det varit solsken, men nu snöade det ymnigt och ibland var sikten riktigt dålig. Dagens stora händelse var eftermiddagens Time Attack, en tävling där varje ekipage får ett enda varv för att sätta en bra tid. Man hade även plogat upp en tredje bana under natten inför tävlingen.
På förmiddagen fick alla en stund att lära sig hitta runt den nya banan. Som tur var märkte jag att sträckningen passade mig relativt bra. Dessutom gav det ymniga snöfallet mig något bättre friktion än under gårdagen. Dock var sikten riktigt dålig ibland. Det blev inte bättre av att jag stod lång tid i kö innan starten, och under tiden immade vindrutan igen ordentligt..
Till slut blev det dock min tur att köra. Det blev en urusel start, däcken bara spann och farten ökade bara långsamt. Väl ute på banan höll jag ett jämnt tempo, torkade av rutan inifrån då och då, fick till någon lyckad sväng och (allra viktigast) undvek några större misstag. Det kändes inte som om det gick fort, men det blev åtminstone inga stopp.
Skapligt nöjd med min insats, fortsatte jag direkt att köra på de andra banorna tills klockan började närma sig fyra och det var dags att köra tillbaka. Det blev åter bastubad, snöängel och relax i spat först, sedan fördrink i baren och trerätters i restaurangen. Den här kvällen även med prisutdelning.
Spänningen var olidlig. Jag hoppades kunna slå någon annan bil som också körde med dubbfria däck, men hade inga överdrivet stora förhoppningar. Först blev det prisutdelning till snabbaste Yaris, en kille med rejäla rallydäck vann. Sedan var det dags för min klass. Tredje pris fick en av arrangörerna med BMW M3 på dubbdäck, andra pris gick till en Subaru BRZ med dubbdäck.
Till min stora förvåning hörde jag att första pris gick till en Honda - med dubbfria däck. Det var ju jag! Stum av förvåning hoppade jag upp och fick stolt ta emot en stor pokal. Wow! Killen i BRZ:n var egentligen snabbare än mig, jag har släppt förbi honom flera gånger, men han hade haft otur med körningen, och hade haft två avåkningar som hindrat honom. Så jag vann!
På söndagen var det blåsigt. Jag packade bilen och checkade ut innan jag körde till sjön. Det var inte så många där eftersom de flesta hade börjat köra hemåt. Dessutom blåste det så att banorna snabbt drev igen av yrsnö. Ibland var det helt omöjligt att se var banan gick. Jag var av banan flera gånger, men lyckades ta mig tillbaka genom att hålla farten uppe några gånger.
Men när jag hade fastnat och behövt bärgare för att komma loss två gånger gav jag upp. Strax innan tolv styrde jag söderut. Jag siktade på samma väg ner till Edsbyn/Alfta, där jag svängde söderut för att undvika E4:n helt. Det var uselt väder med hårda vindar och glashal körbana. Strax innan Sveg gick det även en renflock på och runt vägen, annars rullade det på.
På E45 söder om Sveg låg det massor av snö på vägen, längs hela 296 var det utmärkt snöväg, och snart svängde jag söderut i Alfta, mot Gruvberget. Det var egentligen en fantastisk väg med många fina kurvor, men eftersom det var snorhalt gick det långsamt. Söder om Gruvberget blev vägen rakare, men det var fortsatt lika halt. Jag passerade Sandviken mot Gysinge och om möjligt blev det ännu halare.
Lyckligtvis var det knappt ingen annan trafik alls så jag kunde använda hela körbanans bredd att häva alla sladdar på. Halvvägs till Gysinge mötte jag en sandbil och sedan blev underlaget klart bättre. Nu gick det att gasa lite igen.. Jag fortsatte glatt på småvägar söderut genom Uppland, och körde E18 sista biten. Trist, men effektivt..
Fredagen 28/1:
Lördagen 29/1: