Det visade sig att vårt hotell inte låg i själva orten Sestriere, utan på andra sidan en kam, i Sansicario. Hotellet var bra, vi fick ett fint rum med en stor balkong med utsikt över dalen. Den stora nackdelen vara att det fanns många barnfamiljer där, och ljudnivån i restaurangen var HÖG. Dock inte i spa-avdelningen där det var barnförbud. Perfekt!
Första skiddagen var det tungt snöfall. Härligt. Fast vi behövde ta oss över kammen via fyra (fem) icke-sammanhängande liftar till Sestriere där pistvisningen började, och vi såg inte ett skvatt. Först var det shuttle till första liften. Fast den enda liften vi såg var barnliften.
Därifrån fick vi snedda till nästa lift. Från den var det både svart pist och uppförsbacke till nästa lift. Sedan var det åter backe ner och upp till en släplift till krönet (nästan). Sedan ägglift ner. Det tog en timme mer än planerat, men vi hann precis. Fram till lunch var det pistvisning (med nollsikt) ovanför Sestriere.
Det var inte mycket lättare att åka hem. Guiderna visade oss nästan hela vägen till äggliften, men det gick inte att se skillnad mellan pist och lössnö så jag lyckades fastna ordentligt i ett flackt parti. Efter en evighet var jag loss och vi kom fram till äggliften. Sedan var det 'bara' att åka ner till hotellet. Fortfarande med nollsikt och med flera decimeter lössnö i pisten.
Sedan tog vi bussen till hotellet, bastade, och åt väldigt gott. En härlig, fast lätt jobbig, dag var till ända. De fyra efterföljande dagarna var himlen mer eller mindre klarblå, och vädret var kort sagt utmärkt. Dagen efter var det pistvisning i Sauze D’Oulx. En lyckad dag med massor av härliga backar, underbar snö, skön offpist och en god lunch i solen.
Den tredje dagen åkte vi istället till området runt Montgenevre, som ligger i Frankrike. Det var många liftar för att ta sig dit och hem, men själva området var utomordentligt bra. Vi hann med alla fem topparna där, inklusive en hel del skön offpist. Bland annat tillsammans med tre av våra medresenärer som också åkt hit.
Den fjärde dagen var det pistvisning med 'guidernas favoriter'. Fast inga andra gäster kom, så vi fick bägge guiderna för oss själva hela dagen. Det blev många sköna och fartfyllda åk, för de gillade att dra upp tempot ordentligt. De menade att det var ovanligt att de blev frånkörda av någon, desto mindre av någon på bräda :-)
Den femte dagen blev en av resans höjdpunkter, åtminstone för mig. Det snöade åter ymnigt, minst lika mycket som den första dagen. Skillnaden var att nu hittade vi. Vi höll oss i de fina Olympia-backarna ovanför vårt hotell hela dagen. Det låg minst 3 dm puder överallt, även i pisterna. Efter lunch eskorterade jag Pernilla tillbaka till hotellet (dess spa) innan jag gav mig ut själv.
Det blev en fantastisk eftermiddag. Det var puder precis överallt, och sikten var acceptabel förutom allra längst upp. Jag åkte överallt, och njöt i stora drag. Jag höll på ända tills liftarna stängde för dagen, och åkte helt urlakad slutligen tillbaka. Det var extra skönt att basta efteråt.
Den allra sista skiddagen sken åter solen från en klarblå himmel. Vi siktade på området ovanför Sestriere, där vi åkte första dagen men aldrig kunde se ordenligt. På vägen dit valde vi bort den översta släpliften, och gick istället över en mindre kam för att åka en transportpist ner till Sestriere.
Där uppe hittade jag en helt orörd bergssida fylld med nysnö, med utsikt mot äggliften, och tog tillfället i akt. Det blev ett härligt spår med fina, runda svängar nerför berget. Kanske inte jättelångt, men det var ändå en av resans höjdpunkter att vara först ner där.
Nästa höjdpunkt var inte långt borta. Vi tog liften längst österut upp, och där tog vi sedan en släplift upp till ett offpistområde. Det var riktigt brant, över 60 grader enligt en skylt. Man kunde på båda sidorna om liften, på högersidan var det störst och där hade de flesta åkt så det var rätt uppåkt. Men på vänstersidan var det betydligt smalare och det fanns massor med orörd snö kvar. Klart att jag åkte där! Wow!